Slutet....

...av våran väntat är här nu. Idag så stod din gravsten på din plats. Äntligen! Nu finns det längre inget som hindrar din ro. Nu får du frid.
  Vi åkte till dig, mamma, Jag och Anton. Vi var där tidigare idag, men då reste dom din sten. Vi får inte vara med då. Den är så fin. Mamma fixade i ordning allt, Anton borstade bort jord och små löv. Jag hjälpte till när mamma ville ha det och kom med min åsikter. Du vet ju mamma, tingel tangel ;)

Jag saknar dig så.....älskade syster!

Sov i ro......

Ett skrivet papper....

hittade jag hos mormor och morfar i veckan. Den lappen gjorde mig så lycklig.

Det stod: "när du läser detta, glöm aldrig att jag älskar dig syrran! Madde....."

Du älskade mig.....jag betydde något för dig.
Min älskade syster, varför blev allt som det blev?

Jag har aldrig slutat älska dig, Madde!

Det var ett tag sedan jag skrev....

men jag har mått så dåligt ett bra tag. Saknaden gör så jävla ont nu när hon inte finns. Jag har inte klarat av att skriva, det har varit för jobbigt. Alla minnen, saknaden och smärta..... :(

Jag ska försöka för Maddes skull att skriva. Det kanske inte blir varje dag men då och då.

Ha det så gott alla och var rädda om varandra!

"Skillnaden mellan liv och död, är tiden för ett andetag."