Madde var min lilla syster och vi har levt med varandra i 23 år. Jag har minnen som ingen annan har och kommer att få. Alla har sina minnen men detta är mina, så låt mig få ha dem och dela dem med er om jag vill. Det jag har kan ingen anna se, känna och minnas.
Min sorg är vår barndom. Jag saknar den och henne så det gör ont. Min bearbetning är att få skriva. Ibland gör det så ont att jag bara vill lägga mig ner och dö. Hon var en del av mig och nu är jag halv. De som inte kan respektera mig, mina minnen och min sorg....har inget på min blogg att göra.
Ni andra är mer än välkommna :)
MVH Micaela
Min syster (eller om det var en bror, jag väljer att se syskonet som min syster) dog fem år innan jag föddes. Mamma fick ett missfall. Jag har varit ensambarn hela livet men min högsta önskan under många år var ett syskon, då helst en syster. Jag sörjer det vi aldrig gjorde. Jag sörjer allt jag har gjort ensam och kommer att få göra ensam. Icke självvald ensamhet skrämmer mig.
SvaraRaderaJag förstår din sorg, jag accepterar den och delar den. Vi har båda förlorat systrar om än på två helt skilda sätt. Om du någon gång vill prata vet du var jag finns.
Min underbara fina Mickan självklart ska du få ha denna blogg och skriva vad du vill. Ni andra som inte delar denna åsikt har inget här att göra. Lämna min vän i fred och låt henne få sörja på sitt sett. Alla sörjer vi olika.
SvaraRaderaJag lider verkligen med dig gumman <3<3<3
Har även en eller 3 överraskningar till dig med. Du får dom på tors och hoppas att du blir glad.
Puss och kram gumman Fatou